25. Warcraft: Orcs & Humans --- Mina 30 bästa spelupplevelser

Nu har turen kommit till en riktig strategiklassiker. Även om alla uppföljarna i serien och inte minst MMORPG-monstret World of Warcraft har blivit mer kända så började allt med Warcraft: Orcs & Humans, eller "Warcraft 1" som det heter i folkmun. Det här spelet var väldigt viktigt för RTS-genren, men det var också viktigt för mig. Det var ett av mina första möten med fantasy, vilket senare har blivit en oerhört viktig del av mitt liv. Warcraft kom ut 1994 och jag stötte på det året efter. Lagom till första klass hade jag bytt skola (från sexårsverksamheten innan alltså) och en av mina första och bästa nya kompisar hette Marcus. Hemma hos honom spelades det alltid datorspel, både av oss och av flera andra i familjen. Vi spelade en hel del Warcraft tillsammans, eller rättare sagt så spelade han och jag tittade på. Hur som helst upplevde vi spelet tillsammans och jag minns fortfarande hur verkligt det kändes och i hur liten utsträckning jag såg att de flesta figurer man kontrollerade inte var mycket mer än fyra pixlar med en röst.Bildresultat för warcraft orcs & humans
Det var någonting med att allt skedde i realtid som både stressade och fascinerade mig. Det kändes som att det gjorde att möjligheterna var ändlösa. Dessutom fanns det så många olika saker man kunde göra. (Idag känner jag att det kanske inte var så mycket mer än att bygga hus och anfalla saker, men man kräver mindre i lågstadiet.)
 
Den viktigaste aspekten var dock det narrativa. Efter en avklarad bana presenterades nästa uppdrag i extremt simplistiska scener med rullande text och en dundrande uppdragsgivare. På så sätt blev det ännu väldigt vagt tecknade Azeroth min introduktion till fantasyäventyret och dess klassiska form med strider och farliga åtaganden för att rädda världen.
 
Bildresultat för warcraft orcs & humans
Det fanns som sagt stora tekniska brister med det här spelet men det spelade ingen roll. Det fanns riddare och trollkarlar och man stred mot ondskan. Det här hjälpte till att öppna portarna till Tolkiens värld som jag upptäckte samma år. Fortfarande tycker jag att det finns något vackert och renodlat i det här första spelet. Det var ett krig mellan orker och människor där den ena sidan ville invadera och den andra försvara sig. Det fanns inte hundratals inslängda folkslag och ninjapandor och allt vad det är. Jag tillhör den lilla minoritet som tycker att Blizzard förstörde sin skapelse när de byggde ut den rejält i och med Warcraft III och World of Warcraft. Dessutom var grafiken och det tekniska ännu så enkelt att spelskaparna var tvungna att få spelet att kännas engagerande med små medel, något som jag åtminstone då kände att de lyckades helt och fullt med.

26. Dungeon Keeper 2 --- Mina 30 bästa spelupplevelser

Nästa spel på listan fick verkligen kämpa i motvind för att ta sig in på min lista. "Hur så?", undrar du kanske. Är inte det här ett spel som är väldigt typiskt för min smak? Strategi med både byggande och strid i en fantasyvärld... Problemet är att jag har något sorts fel i huvudet som gör att det tar emot rejält för mig att spela ond. Det spelar ingen roll om det är i brädspel, rollspel eller på datorn. I Dungeon Keeper styr du över ett underjordiskt rike av småjävlar, vättar, troll och demoner. Fienden är invaderande hjältar som försöker utrota din ondska och introduktionerna mellan uppdragen går mest ut på att berätta vilken skandal det är att folk lever i fred och harmoni på nästa plats du ska befläcka.
 
Bildresultat för dungeon keeper 2
Dungeon Keeper 2 byggde vidare på föregångarens koncept men snyggade upp grafiken och la till en del nytt material. Tvåan sålde inte lika bra, kanske för att folk tyckte att den inte utvecklade konceptet tillräckligt mycket, men om man möter de båda spelen idag skulle jag säga att de flesta ändå skulle välja uppföljaren. Kampanjen är väldigt varierad, det finns en hel del humor och RTS-fundamentet är oerhört välgjort. Det är också kul att man gräver ut sin egen grotta där man bygger sina rum. Det gör att det nästan finns ett inredningselement i spelets byggfas.
 
Bildresultat för dungeon keeper 2
I och med att stämningen var så medryckande och kampanjen var lagom svår var det svårt att sluta spela, åtminstone innan man hade tagit sig igenom kampanjen. De invaderande hjältarna utmanades inte bara med hjälp av de varelser man hade tränat upp utan också med slugt placerade fällor som i utgrävda grottgångar kunde ha en helt avgörande effekt. Alla de här elementen tillsammans gjorde att jag fick låtsas som att alver, dvärgar och riddare egentligen var elaka och att mina oknytt var missförstådda.

27. Portal --- Mina 30 bästa spelupplevelser

Här kommer så den riktiga nr 27, eftersom jag mystiskt lyckades börja felnumrera redan efter några få inlägg. Begåvningsreserven...
 
Portal är ett spel som jag tror finns på mångas topplistor. Dock skulle jag gissa att många skulle placera det högre upp än vad jag gör. Jag mötte Portal sent, många år efter att det släpptes, och tyckte först att det var ganska svårt. Problemet var inte problemlösningen, vilket passade mig alldeles utmärkt, utan de mer FPS-artade inslagen när man skulle göra saker i fart och under beskjutning. Oavsett om jag ska hålla i ett maskingevär eller en portal gun så är jag seg som fan på kontrollerna. Dock lyckades jag träna upp det till en godtagbar nivå för att jag uppskattade Portals klurighet så mycket. Det arbetar med rumslig problemlösning på ett sätt som var oerhört innovativt och fräscht. Det var ofta lagom svårt. Jag fick klura en stund och kanske testa några lösningar, men efter ett tag föll poletten ner och jag kände mig väldigt nöjd med mig själv.
 
Bildresultat för portal video game
 
 
Något som också gav mig väldigt mycket var den välskrivna bakgrundhistorien som portioneras ut bit för bit utan att skriva spelaren på näsan. När man gradvis börjar inse att något är allvarligt fel och börjar gå "off-pist" så får spelet ytterligare en dimension av stress och jaktkänsla. Att GLaDOS är en av spelhistoriens bästa karaktärer hjälper såklart också, liksom den rikliga humor som genomsyrar hela kampanjen. Varför placerar det sig då inte högre på min lista? Huvudproblemet är att det är för kort. Kampanjen, som jag tycker är huvudbehållningen, spelar man lätt igenom på några timmar och även om det är ganska kul att spela om så är ändå storyn klarberättad, så att säga.
Visa fler inlägg