25. Warcraft: Orcs & Humans --- Mina 30 bästa spelupplevelser

Nu har turen kommit till en riktig strategiklassiker. Även om alla uppföljarna i serien och inte minst MMORPG-monstret World of Warcraft har blivit mer kända så började allt med Warcraft: Orcs & Humans, eller "Warcraft 1" som det heter i folkmun. Det här spelet var väldigt viktigt för RTS-genren, men det var också viktigt för mig. Det var ett av mina första möten med fantasy, vilket senare har blivit en oerhört viktig del av mitt liv. Warcraft kom ut 1994 och jag stötte på det året efter. Lagom till första klass hade jag bytt skola (från sexårsverksamheten innan alltså) och en av mina första och bästa nya kompisar hette Marcus. Hemma hos honom spelades det alltid datorspel, både av oss och av flera andra i familjen. Vi spelade en hel del Warcraft tillsammans, eller rättare sagt så spelade han och jag tittade på. Hur som helst upplevde vi spelet tillsammans och jag minns fortfarande hur verkligt det kändes och i hur liten utsträckning jag såg att de flesta figurer man kontrollerade inte var mycket mer än fyra pixlar med en röst.Bildresultat för warcraft orcs & humans
Det var någonting med att allt skedde i realtid som både stressade och fascinerade mig. Det kändes som att det gjorde att möjligheterna var ändlösa. Dessutom fanns det så många olika saker man kunde göra. (Idag känner jag att det kanske inte var så mycket mer än att bygga hus och anfalla saker, men man kräver mindre i lågstadiet.)
 
Den viktigaste aspekten var dock det narrativa. Efter en avklarad bana presenterades nästa uppdrag i extremt simplistiska scener med rullande text och en dundrande uppdragsgivare. På så sätt blev det ännu väldigt vagt tecknade Azeroth min introduktion till fantasyäventyret och dess klassiska form med strider och farliga åtaganden för att rädda världen.
 
Bildresultat för warcraft orcs & humans
Det fanns som sagt stora tekniska brister med det här spelet men det spelade ingen roll. Det fanns riddare och trollkarlar och man stred mot ondskan. Det här hjälpte till att öppna portarna till Tolkiens värld som jag upptäckte samma år. Fortfarande tycker jag att det finns något vackert och renodlat i det här första spelet. Det var ett krig mellan orker och människor där den ena sidan ville invadera och den andra försvara sig. Det fanns inte hundratals inslängda folkslag och ninjapandor och allt vad det är. Jag tillhör den lilla minoritet som tycker att Blizzard förstörde sin skapelse när de byggde ut den rejält i och med Warcraft III och World of Warcraft. Dessutom var grafiken och det tekniska ännu så enkelt att spelskaparna var tvungna att få spelet att kännas engagerande med små medel, något som jag åtminstone då kände att de lyckades helt och fullt med.