29. Soul Calibur II --- Mina 30 bästa spelupplevelser

29. Soul Calibur II
 
I inlägget till plats 30 skrev jag att jag inte är så mycket för att hamra på knappar så snabbt som möjligt. Detta spel kan tyckas motsäga det, i och med att det går ut just på det. Få andra spel har gett mig så ont i tummarna som Soul Calibur II. Det är inte särskilt gott om figthingspel på den här listan, just för att det inte tilltalar mig så mycket, men det här spelet vandes jag in i av ett trevligt socialt sammanhang. Dessutom tyckte jag att de många olika vapen och knäppa fightingstilar som stod till buds skilde ut det lite från andra spel i genren. "Gore" och blod har heller aldrig varit något som fått mig att köpa ett spel, så det här spelets lite mer tecknade stil var något jag gillade. Dessutom var det ju en hel del svärd och en allmänt mytisk-historisk känsla över spelet. Det var liksom inte muterade motorcykelknuttar som slogs med kedjor på en bakgata.
 
Bildresultat för soul calibur 2
 
Det fungerade ganska bra att bara trycka så fort man kunde på knapparna, så man behövde inte kunna 36 steg långa specialkombos som krävde skomakartumme och kirurgisk finmotorik för att kunna hänga med. Dock belönades man också generellt för att tänka på vad man gjorde och hur man slogs. Det var helt enkelt en lagom blandning mellan intensitet och taktik samt mellan tur och skicklighet.
 
https://upload.wikimedia.org/wikipedia/en/c/c2/Soulcalibur_II_GameCube.png
 
Japanska fightingspel är också ökända för sina sexistiskt guppande bröst och rumpor och Soul Calibur kommer inte heller helt undan på den punkten. Dock är det inte lika illa som Dead or Alive eller liknande rivaler. Dessutom tycker jag att de kvinnliga karaktärerna fick lite mer personlighet i Soul Calibur och framställdes som kompetenta aktörer, snarare än som fnittrande men dödliga våp.
 
Det här spelet spelade jag mycket i slutet av högstadiet och början av gymnasiet hemma hos mina kompisar Martin och Nicklas, vilka ägde både spelet och konsolen Gamecube (som är den enda konsol som jag har spelat det på). Vi spelade många långa timmar av matcher mot varandra på deras lantställe ute på landet nära Rimbo. Jag minns särskilt en gång då jag blev väckt mitt i natten av deras överenergiska katter och inte kunde somna om. De sov som stenar trots katterna, så jag ägnade timmarna fram till frukost åt att slå japanska slagskämpar i huvudet med överdimensionerade svärd. Good times.