28. Civilization II --- Mina 30 bästa spelupplevelser

Turen har nu kommit till det första strategispelet på listan, något som vi kommer att se betydligt mer av framöver. Egentligen har jag dock förvånande lite av en relation till Sid Meier's Civilization-serie. Folk med liknande spelsmak som jag brukar vara galna i de här spelen och framförallt älska de gigantiska senare titlarna. Av något skäl har de dock aldrig riktigt lockat mig.
 
Civilization II kom ut 1996 och utvecklade konceptet från det första spelet i serien. För den som inte vet är det ett strategispel som går ut på att bygga upp en civilisation genom tidsåldrarna, från att de upptäcker skriften och bågskyttet till att åka ut i rymden och kriga med massförstörelsevapen. Eftersom jag mest spelade det här spelet i låg- och mellanstadiet så förstod jag sannolikt inte ens en bråkdel av spelets sammanlagda valmöjligheter och strategiska nivåer, men jag upptäckte hur fascinerande det var att få styra utvecklingen av olika aspekter av ett samhälle. Det är något som jag har återvänt till många gånger i spelvärlden.
 
https://upload.wikimedia.org/wikipedia/en/d/d7/CivII_01.png
 
Troligen tilltalade det mig också att spelet är turbaserat. Jag hade provat så kallade RTS-spel vid samma tid (Real Time Strategy), men där var det alltid så bråttom i beslutsfattandet. Civilization II gav tid att tänka efter och öppnade gigantiska vidder av tid och rum. Grafiken var ju ännu högst begränsad så här på slutet av 90-talet, men spelet jobbade hårt på att kompensera med hjälp av ljudeffekter och små narrativa bildrutor som illustrerade vilka framsteg ditt samhälle nu hade gjort.
Bildresultat för civilization II
 
Särskilt minns jag ett speciellt spelläge där man kunde dimpa ner direkt i andra världskriget och utkämpa det i Civilization-format. Jag minns det som väldigt genomarbetat, men 10-åriga Adam var kanske inte riktigt kvalificerad att bedöma det. Jag tror att man även kunde spela som neutrala stater, vilket ju var ett rätt roligt grepp.

29. Soul Calibur II --- Mina 30 bästa spelupplevelser

29. Soul Calibur II
 
I inlägget till plats 30 skrev jag att jag inte är så mycket för att hamra på knappar så snabbt som möjligt. Detta spel kan tyckas motsäga det, i och med att det går ut just på det. Få andra spel har gett mig så ont i tummarna som Soul Calibur II. Det är inte särskilt gott om figthingspel på den här listan, just för att det inte tilltalar mig så mycket, men det här spelet vandes jag in i av ett trevligt socialt sammanhang. Dessutom tyckte jag att de många olika vapen och knäppa fightingstilar som stod till buds skilde ut det lite från andra spel i genren. "Gore" och blod har heller aldrig varit något som fått mig att köpa ett spel, så det här spelets lite mer tecknade stil var något jag gillade. Dessutom var det ju en hel del svärd och en allmänt mytisk-historisk känsla över spelet. Det var liksom inte muterade motorcykelknuttar som slogs med kedjor på en bakgata.
 
Bildresultat för soul calibur 2
 
Det fungerade ganska bra att bara trycka så fort man kunde på knapparna, så man behövde inte kunna 36 steg långa specialkombos som krävde skomakartumme och kirurgisk finmotorik för att kunna hänga med. Dock belönades man också generellt för att tänka på vad man gjorde och hur man slogs. Det var helt enkelt en lagom blandning mellan intensitet och taktik samt mellan tur och skicklighet.
 
https://upload.wikimedia.org/wikipedia/en/c/c2/Soulcalibur_II_GameCube.png
 
Japanska fightingspel är också ökända för sina sexistiskt guppande bröst och rumpor och Soul Calibur kommer inte heller helt undan på den punkten. Dock är det inte lika illa som Dead or Alive eller liknande rivaler. Dessutom tycker jag att de kvinnliga karaktärerna fick lite mer personlighet i Soul Calibur och framställdes som kompetenta aktörer, snarare än som fnittrande men dödliga våp.
 
Det här spelet spelade jag mycket i slutet av högstadiet och början av gymnasiet hemma hos mina kompisar Martin och Nicklas, vilka ägde både spelet och konsolen Gamecube (som är den enda konsol som jag har spelat det på). Vi spelade många långa timmar av matcher mot varandra på deras lantställe ute på landet nära Rimbo. Jag minns särskilt en gång då jag blev väckt mitt i natten av deras överenergiska katter och inte kunde somna om. De sov som stenar trots katterna, så jag ägnade timmarna fram till frukost åt att slå japanska slagskämpar i huvudet med överdimensionerade svärd. Good times.

30. Championship Manager 2 --- Mina 30 bästa spelupplevelser

30. Championship Manager 2
 
På trettionde plats hittar vi ett spel som jag tror att folk som känner mig från vissa sammanhang skulle tänka på som "ett typiskt Adamspel", medan för dem som associerar mig mest till fantasy och historia kanske det inte är lika uppenbart. Det här är en serie spel som idag heter Football Manager och där man, som namnet antyder, tar på sig rollen som manager i ett fotbollslag. Man spelar alltså inte matcherna själv genom att styra spelarna utan man sköter taktiska och strategiska beslut kring laguppställning, formationer, träning, mediakontakt, spelarköp och så vidare. I och med att de här spelen är extremt välgjorda och det ligger tusentals timmar av research bakom dem så tilltalar konceptet mig väldigt mycket. Min styrka som spelare har aldrig legat i snabba knapptryckningar utan snarare i planeringsförmåga.
 
Egentligen så är spelen idag (det senaste är Football Manager 2017) mycket bättre än vad de var 1995 när det här spelet kom ut. Ligorna är fler, valen är fler, spelmotorn är subtilare, man får se klipp på vad som händer på planen istället för bara textmeddelanden och så vidare. Problemet är dock att de har blivit nästintill oöverblickbara. Om man inte kan ha Football Manager som heltidsjobb så får man antingen ge upp mänskliga relationer eller nattsömn för att orka spela den här spelserien ordentligt.
 
På 90-talet var spelet något enklare och det tilltalade den lilla fotbollsnörden Adam som hade blivit frälst av EM -96 och VM -98 och dessutom följde Allsvenskan slaviskt tillsammans med sin sporttokiga morfar. Det här spelet hade alla spelare jag kände igen från Allsvenskan och de charmigt blinkande kommentatorsskyltarna skapade en hel del spänning i all sin enkelhet. Dessutom fick man göra allt det där nördiga som spel som FIFA hoppade över, som att möta Division 2-lag i Svenska cupen och sådant.
 
Bildresultat för championship manager 2
Det här spelet spelade jag mest med min kompis Daniel någon runt 1998 eller 1999, tror jag, men jag har ett bestämt minne av att det var spelet för säsongen 96/97 som han hade. Det var en nu förlorad guldålder med spelare som Peter Frostvik, Kaj Eskelinen och Robert Steiner.
Visa fler inlägg