Utvärdering av Sveriges ishockey-VM

Igår åkte ju som bekant Sverige ut ur ishockey-VM i kvartsfinalen mot Ryssland och här följer därför en liten utvärdering av lagets turnering.
 
 
 
Resultat
 
I ett historiskt perspektiv är det här ett ovanligt dåligt resultat för Sverige. Trots att ishockeyvärlden brukar ha ca 6-7 stornationer har Sverige varit otroligt jämna med att hamna bland de bästa 4 sedan systemet med slutspel infördes 1992. Under alla år sedan 1992 är det här bara fjärde gången Sverige missar semifinal. Det är den klart jämnaste prestationen från alla landslag, en bra bit före giganterna Ryssland och Kanada. De tre tidigare missarna kom i VM i Wien 1996 (då Sverige förlorade mot USA i kvartsfinalen med 3-2), VM i St Petersburg 2000 (då Sverige tappade en 1-0-ledning till 1-2-förlust mot Finland i kvartsfinalens slutperiod) och VM i Sverige/Finland 2012 (då Sverige trots massiva NHL-förstärkningar gick på pumpen mot Tjeckien i Globen, 3-4).
 
Årets resultat, sett över turneringen i stort, är dock inte ett totalt fiasko. Sverige förlorade bara mot ishockeyns elefanter, Kanada och Ryssland. Att komma tvåa på sin halva och ändå få ett stjärnspäckat Ryssland i kvartsfinalen är tungt. Resultaten har annars vinglat fram och tillbaka. Straffseger mot hemmanationen Tjeckien är bra och överkörningen av Lettland var bättre än väntat medan den knappa krigarsegern mot Tyskland eller den darriga förlängningsvinsten mot Schweiz inte var optimala.
 
 
Insats
 
Även på spelkvalitetssidan har laget blandat och gett. Styrkorna såg på förhand ut att vara konstruktiva backar, ungdomlig offensivlusta och sammanhållet lagbygge. Alla de bitarna fungerade någorlunda bra. Förstakedjan med Forsberg, Lander och Eriksson producerade en hel del poäng. Ekman Larsson och Klingberg bidrog en del framåt. Den före detta Skellefteåkedjan fick ofta lite snurr i anfallszon.
 
Tyvärr har en del svagheter visat sig också. De offensiva backarna har lämnat en del rejäla luckor bakåt. Störst problem hade Oscar Klefbom, men även Ekman Larsson och Klingberg har gett bort alltför många puckar på offensiv blålinje. Laget har också uppvisat svårigheter att prestera en hel match igenom. I de flesta matcher är det tredjeperioden som man har givit bort fullständigt och det är ett oerhört farligt mönster. Ingen av målvakterna har heller stängt igen rejält när det verkligen har gällt, vilket nästan krävs i den här typen av turnering. Nilsson gjorde en bra match igår efter Enroths svaga inledning, men det räckte inte till slut.
 
Igår mot Ryssland uppvisade man istället stor lagmoral och jagade ikapp den ryska ledningen i slutet, bara för att straffas grymt av stjärnan Jevgenij Malkin på slutet. Vid 3-3 trodde jag faktiskt att Sverige skulle vinna, trots min initiala skepsis. Att det ryska laget är mycket starkare på papperet än det svenska är det inget att säga om. Så är det. Det man kan invända mot är att flera av de ryska målen (speciellt 3-0) kom till efter svagt backspel från svensk sida. När Staffan Kronwall nu inte spelade på grund av skada blev problemen allt tydligare och backparet Ekman Larsson och Klefbom hade störst problem.
 
 
 
Hur går det nu?
 
USA slog ut Schweiz i en rätt oinspirerad kvartsfinal. Det amerikanska laget kan vara på väg mot den soppatorsk jag tippade innan turneringen. Jag tror att de åker ut mot Ryssland i den ena semifinalen. Tjeckien slog, burna av publiken och en 43-årig Jaromir Jagr med vitt skägg, ut Finland och möter Kanada i sin semifinal. Precis som jag tippade inför turneringen kan jag inte se något lag stoppa detta Kanada som massakrerade Vitryssland i sin kvartsfinal med 9-0. Kanada slår ut Tjeckien.
 
Tjeckien besegrar USA i bronsmatchen, trots besvikelsen över att missa final. Kanada vinner ganska klart mot de ryska stjärnorna i finalen. Det är mitt tips inför fortsättningen.