Din guide till ishockey-VM: Ranking av lagen

Här nedan rankar jag lagen efter hur jag ser deras styrkor. Notera att jag rankar de båda grupperna separat! Om du inte ser Ryssland på en gång, skrik inte att jag är en idiot utan scrolla ned och läs rankingen av den andra gruppen först. ;) Grupp A och B är inte sorterade efter att den ena är bättre än den andra, om någon nu trodde det, utan lagen är utplacerade jämnt efter sin placering på världsrankingen, så att det ska bli lika många bra, okej och dåliga lag i varje grupp, om man vill formulera det krasst och enkelt.
 
Generellt kan jag säga att det här ser ut att bli ett bra VM. Många duktiga spelare har tackat ja till att vara med, så konkurrensen kommer att vara hård i toppen. Vi går in mer på det nedan.
 
Okej vi kör igång:
 
Ranking, grupp A
 
 
1. Kanada
 
 
Kanada är mina guldfavoriter i turneringen. Trots fem misslyckade VM i rad tror jag på dem, för revanschlustan bör vara stark. Laget består helt och hållet av NHL-spelare och Todd McLellan har fått många ja tack från viktiga spelare. På målvakts- och backsidan ser det väldigt stabilt ut, även om inte de allra största stjärnorna är med. Martin Jones och Mike Smith är bra målvakter och det finns ett helt gäng tunga men skickliga backar, exempelvis San Joses Brent Burns och Columbus David Savard.
 
På forwardsidan ser det ännu mycket starkare ut. Här har Kanada fantastisk kompetens. Världens bästa ishockeyspelare Sidney Crosby har slutit upp, liksom poängmaskiner som Tyler Seguin och Claude Giroux. Man kan fortsätta rabbla namn ett bra tag, eller vad sägs om Ryan Nugent-Hopkins, Jordan Eberle, Matt Duchene, Jason Spezza och Ryan O'Reilly? På forwardsfronten får Kanada högsta betyg.
 
 
2. Sverige
 
Sverige känns som en outsider i år. Laget är ungt och fullt med talang, men de största stjärnorna saknas. Tyvärr tror jag att det blir en bra insats men förlust i semifinal för svenskarna och sedan möjligtvis brons. Bröderna Sedin, Henrik Zetterberg, Erik Karlsson och Niklas Kronwall var alla tillgängliga för turneringen men tackade nej, de flesta på grund av skadeproblem. Det betyder inte att Sverige står på bar backe dock. I mål finns den skickliga Jhonas Enroth (även om Pär Mårts nog hoppas att New York Rangers ska åka ur så att Henrik Lundqvist blir tillgänglig) backad av Anders Nilsson. På backsidan ser det väldigt stabilt ut med Staffan Kronwall, Oliver Ekman-Larsson, John Klingberg och ett gäng andra duktiga NHL-, och SHL-backar. Jag är inte alls orolig, även om stjärnglansen saknas lite i den här lagdelen.
 
På forwardsfronten har Sverige ett jämnt lag med många unga spelare. Förstakedjan med Filip Forsberg, Anton Lander och Loui Eriksson ska göra de flesta av målen, andra- och tredjefemman ska hjälpa till med poängproduktionen, medan fjärdeemman med Josefson, Sjögren och Lundqvist ska spela 0-0 och stänga ned motståndarnas offensiv.
 
 
3. Tjeckien
 
 
Hemmanationen har mycket press på sig, men har också en mycket rutinerad trupp som bör kunna hantera detta. De riktiga rävarna i laget är 44-årige Martin Rucinsky (NHL-debut 1991!) och 43-årige Jaromir Jagr som på ålderns höst har funnit en ny vår i karriären. I övrigt känns laget svårbedömt och aningen ojämnt. Topparna är väldigt höga. Jakub Voracek är en superstjärna som kom fyra i NHL:s poängliga i år, medan backar som Jakub Krejcik från Örebro eller Jakub Nakladal från TPS Åbo inte skrämmer alls. På målvaktssidan tävlar NHL-keepern Ondrej Pavelec med förre svenskbekantingen Alexander Salák om förstaspaden, vilket är stabilt. I det stora hela tror jag att Tjeckiens eventuella framgång beror på hur väl de lyckas som lag och hur de får med sig publiken. Därför är första matchen mot Sverige oerhört viktig för tjeckernas fortsatta turnering. Svenskarna får se upp. Jag skulle inte bli förvånad om Tjeckien vinner den matchen och då blir de farliga framöver. Förlust och motgång däremot undrar jag om de kan hantera...
 
 
4. Schweiz
 
 
Schweiz har haft några år då de med jämna mellanrum ställt till med stora skrällar i hockeyvärlden. Den största av dessa var helt klart VM-silvret efter finalförlust mot Sverige för två år sedan. Dock går de nu igenom något av en generationsväxling och även om schweizarnas framgångar har byggt mer på lagspel än på individuell skicklighet kan det komma att märkas. Erfarenhet av internationellt spel kan vara mycket viktigt och på det sättet tror jag att en spelare som Martin Plüss fyllde en betydligt större roll än bara det spelmässiga.
 
Det här schweiziska laget får luta sig på den ultrarutinerade och skicklige NHL-backen Mark Streit, medan man får lita till att Coloradomålvakten Reto Berra stänger till bakåt. Framåt finns mestadels inhemska spelare, men spelare som Bieber, Suri, Brunner och Romy är pålitliga kuggar i lagmaskinen. Någon större skräll blir nog inte den här gången dock.
 
 
5. Lettland
 
 
Letterna har ett väldigt slätstruket lag på papperet jämfört med hur det såg ut för ett antal år sedan när de regelbundet kunde krydda med ett par NHL-förstärkningar. Lagets stora styrka ligger i att en väldigt stor andel av landslaget spelar i det lettiska KHL-laget Dinamo Riga. Ryggraden i landslaget spelar därmed tillsammans stora delar av säsongen och har ett väldigt tryggt grundspel. Det är heller inget fel på spelare som Kaspars Daugavins, men att han är den bästa fowarden i truppen säger en del om den lettiska trubbigheten. Letterna brukar traditionellt lyckas göra sig tajta och svårspelade mot stornationer men ha problem när de ska möta svagare lag då de måste föra spelet. Därför är deras prestationer ofta ganska svårbedömda. Veteranmålvakten Edgars Masalskis spelade oerhört bra i OS i Sotji och letterna får nog hoppas på att han ska höja sig på ett liknande sätt här om det ska bli mer än ett hedersamt uttåg i gruppspelet.
 
 
6. Frankrike
 
 
I förra årets VM gjorde Frankrike vad jag skulle vilja kalla deras bästa VM-insats någonsin. De gick till kvartsfinal, där de gick på pumpen mot Ryssland. På vägen slog de Slovakien, besegrade Kanada på straffar och tog även Tjeckien till straffläggning. Det byggde dock väldigt mycket på att målvakten Christobal Huet gjorde en mycket stark insats i målet och att man matchade förstakedjan med Antoine Roussel, Pierre-Edouard Bellemare och Stephane Da Costa väldigt hårt. Nu är dock NHL-proffset Bellemare borta på grund av operation och det är ett stort avbräck, även om de andra två är med. I övrigt finns enstaka rätt bra spelare såsom Damien Fleury som avslutade säsongen i Djurgården, men i övrigt är truppen på sin höjd på allsvensk nivå. Det blir nog ingen ny kvartsfinal.
 
 
7. Tyskland
 
 
Tyskarna är ofta svårbedömda och placerar sig ömsom ganska högt, ömsom i den absoluta botten. Många av de rutinerade spelarna har nu slutat och de få NHL-proffsen (exempelvis Marcel Goc och Christian Ehrhoff) kommer inte till VM, som det verkar. Därför har tyskarna ett lag som består nästan uteslutande av spelarna från tyska ligan, DEL. Den håller tämligen god kvalitet, men det här laget skriker efter spets. Om man ska nämna någon kanske den snabbe högerforwarden Patrick Reimer får lyftas fram, men det skrämmer inte i det här sammanhanget. Det här laget kan ha en chans mot Frankrike och Lettland om de verkligen sätter försvarsspelet, men det är troligare att de får kämpa med Österrike om att slippa åka ur högstadivisionen. Kvartsfinal ser jag som nästan uteslutet.
 
 
8. Österrike
 
 
Österrikarna får kämpa för att hålla sig kvar som vanligt. De har åkt som en jojo mellan första- och andradivisionen under många år. Det är inte särskilt svårförståeligt med tanke på spelarmaterialet. Majoriteten spelar i den mycket svaga österrikiska ligan. De stora NHL-stjärnorna Vanek och Grabner kommer inte till VM. Laget får luta sig på NHL-proffset och förre Leksandsspelaren Michael Raffl och på den fladdrige Brynäsmålvakten Bernhard Starkbaum. De får hoppas att den senare har många av sina omöjliga kvällar och få av sina svagare, för hans kvalitet varierar rejält mellan dem. Fokus för laget blir att hålla ett lag bakom sig och slippa nedflyttning, men jag tror att tyskarna kommer att kämpa ner dem tack vare större bredd.
 
 
 
Ranking, grupp B
 
 
1. Ryssland
 
 
Ryssarna har ett oerhört starkt facit i VM de senaste åren. Ett av skälen till detta är att många av deras duktiga spelare numera stannar hemma och spelar i KHL istället för att dra till Nordamerika. Det gör att det ryska laget kan spela ihop sig ordentligt i försäsongsturneringarna. Ryssland ser jag som det största hotet mot Kanada om guldet och de kommer troligen att ha ganska bra publikstöd. I mål har man superstjärnan Sergej Bobrovskij. Backsidan är duktig på det offensiva spelet men något svagare defensivt. Framåt är det världsklass med spelare som Ilja Kovaltjuk, Jevgenij Malkin, Sergej Mozjakin, Danis Zaripov och Viktor Tichonov. 
 
Det främsta skälet till att jag inte tippar guldet till Ryssland är att det har gått väldigt dåligt för dem i uppladdningsmatcherna. När spelet inte klickar är det ofta problem inom truppen i Rysslands fall. De kommer säkert att gå långt ändå, men magkänslan säger inte guld i år, trots superkvaliteterna i laget.
 
 
2. Finland
 
 
Finland visar upp en stark trupp i år, vilket traditionellt brukar innebära att det går dåligt för dem. Finland slår oftast bäst ur underläge. På målvaktssidan finns Pekka Rinne, vilket är väldigt bra. På backsidan finns en stabil uppsättning KHL-backar, bland annat Sami Lepistö. Bland forwards finns Jussi Jokinen och Tuomo Ruutu (den senare har aldrig missat medalj i VM med ett finskt landslag på fyra försök. Den finska truppen har god spets men framförallt en mycket hög lägstanivå. Om de kan få till spelet blir de absolut att räkna med i ett slutspel. Traditionellt har Finland dock haft mycket svårt att stänga säcken när de väl kämpat sig nästan hela vägen fram. Det gick 2011. Kan de göra om det i år?
 
 
3. USA
 
 
Amerikanerna kommer nästan alltid med unga, experimentella lag till VM. Det har gjort att de ofta spelar mycket trevlig, fartfylld hockey och ser ut som ett av de bästa lagen fram till slutspelet. Där har dock ofta de andra lagens rutin utmanövrerat de frejdiga ungdomarna. På senare år är ett brons från 2013 den klart bästa placeringen. Även den nuvarande truppen är en blandning av talangfulla NHL-ungdomar och rena collegespelare. Målvaktssidan ser direkt svag ut, i princip helt utan NHL-rutin. Backsidan känns starkast i laget med huvuddelen stabila NHL-backar som Jake Gardiner och Justin Faulk. På forwardssidan har man mycket utpräglat satsat på framtiden med en 18-åring som Jack Eichel med. Det finns ett gäng NHL-namn som Los Angeles Trevor Lewis, men inga namn som skrämmer slag på de andra toppnationerna. Att de kommer att spela bra tvivlar jag inte ett dugg på, men jag blir mycket förvånad om de går till final.
 
 
4. Slovakien
 
 
Slovakien vet man aldrig var man har. För ett antal år sedan kände jag att de höll på att utvidga hockeyns "sex stora" till "sju stora" men sedan dess har de fallit tillbaka. Efter den gyllene generationen som vann VM-guld 2001 har man inte lyckats fylla på med samma kvalitet igen. Man sticker dock upp då och då och tog silver så sent som 2012. Det nuvarande laget får lita till en målvaktssida där Örebros duktige Julius Hudacek konkurrerar med Jan Laco från Barys Astana i KHL, en backsida där den på alla sätt store backstjärnan Zdeno Chara saknas men gott om rutin finns och en helt okej forwardsuppställning spetsad med NHL-snipern Marian Gaborik. Det här kan bli himmel eller pannkaka, men jag är rädd att kvaliteten är för låg generellt. Hudacek kan dock stå på huvudet och vem vet vad som kan hända då för ett kontringsstarkt Slovakien?
 
 
5. Vitryssland
 
 
Här har vi ett stabilt arbetande lag som alltid försvarar sig ultratajt och sällan blir utspelade mot något motstånd. Den naturaliserade kanadensaren Kevin Lalande var en succé i målet i förra årets hemma-VM och återvänder nu. Han är en jättenyckel till Vitrysslands eventuella framgångar. En stor del av truppen i övrigt spelar i KHL-laget Dinamo Minsk och är därmed samspelta och vana vid högklassigt motstånd. I och med att Grabovski inte verkar dyka upp hänger det på spelare som Andrej och Sergej Kostitsyn, men det här är och förblir ett kollektiv.
 
 
6. Norge
 
 
Norge verkade också vara på väg upp för att dansa med de stora grabbarna för ett antal år sedan, men har tappat lite igen, tycker jag. Det här är dock ett lag som brukar ha en jävla arbetsmoral och kämpa stenhårt för varandra. Mycket hänger på Lars Haugen i målet, nyligen påskriven för Färjestad, och Patrick Thoresen, nysignad av Djurgården. Den förstnämnde måste täppa igen och den senare producera, medan deras lagkamrater kämpar livet ur sig runt dem. Det här är ett lag där SHL-spelare är material för förstafemman, snarare än att vara bottenskrapet som precis kom med i truppen. Jonas Holös från KHL får dra ett tungt lass på backsidan.
 
 
7. Slovenien
 
 
Slovenien är ett mycket litet hockeyland. Ryggraden i laget håller på sin höjd SHL-nivå, men många spelar i den svenska Hockeyallsvenskan. Det finns dock ett gäng duktigare spelare i form av Ziga Jeglic, Jan Mursak och Rok Ticar, främst på forwardssidan. Och så har man centern Anze Kopitar som är en av världens bästa spelare. Backuppsättningen är direkt svag och Robert Kristan i målet är inte mycket att skryta med, men Kopitar är så bra att han tillsammans med några av de tidigare nämnda forwardsen kan skapa en slagkraftig förstakedja. Med hjälp av detta slog man Slovakien skrällartat i senaste OS. Det kan räcka för att besegra Danmark och hålla sig kvar i högstadivisionen, men de får kämpa som svin...
 
 
8. Danmark
 
 
Danmark har på senare år producerat en del riktiga duktiga spelare till NHL, exempelvis målvakten Frederik Andersen, men de har inte kommit loss från NHL och bakom dem ser det ytterst tunt ut. Karlskronas Patrick Galbraith får vakta buren och dugliga SHL-spelare som Nichlas Hardt och Jesper Jensen får räknas som stjärnor. Danmark brukar ha ett mycket bra lagspel och komma långt på det, men frågan är om man klarar sig kvar i förstadivisionen utan mer hjälp från andra sidan Atlanten. De kanske är bättre organiserade än slovenerna, men kan det väga upp Kopitar? Tveksamt.