Fiskkrigskrönikan, del 6: Oraklets budskap

Svaret kom från ett oväntat håll. Jag hade lovat att möta min syster efter att jag mött Willibald. Mina misstankar var fortfarande riktade åt hennes håll, men jag ville inte att hon skulle veta vad jag planerade och agerade därför normalt. Dock blev jag överraskad när hon styrde in samtalet på att det fanns en plats här i Göteborg dit befolkningen gick för visioner i grupp, särskilt sedan mörkret lagt sig över staden. Hon beskrev det som att man trädde in i en stor sal och sedan framträdde bilder framför ens ögon. Detta måste vara oraklet! Jag som trodde att det skulle vara en person! Det fick mig också att tänka att det kanske fanns en del kvar i min syster som ville kämpa för det goda och torra. Varför skulle hon annars leda mig på rätt spår?
 
Vi gav oss in mot staden och gradvis blev jag alltmer övertygad om att jag var på rätt väg. Sjöhästarna visade vart vi skulle gå:
 
 

Den vision vi presenterades med bar överskriften "Vansinnige Max: Vredesvägen". Först förstod jag inte mycket av denna virvelstorm av intryck och sand, men gradvis insåg jag att de syner jag såg bar på mäktiga järtecken. Hjältarna i synen insåg att de var tvungna att utmana den stora ondskan rakt på, att de skulle sluta fly och istället söka upp den fuktigaste platsen de kände till. Detta var uppenbart oraklets visdom som talade till mig. Jag visste nu vart jag måste färdas, ty redan tidigare under mitt uppdrag hade jag skådat en skylt som pekade mig i rätt riktning, men då förstod jag ännu inte dess innebörd.
 
 
Universeum! Den göteborgska kultens innersta tempel! Dit måste jag färdas, men vad ska jag göra där?
 
På världsväven fann jag mitt svar. Där hade en av kultens prästinnor dristat sig till att berätta för mycket om vad som faktiskt doldes i templet. Teresa hette hon, och hon skrev såhär: "Stortorsken är väldigt gammal. När jag kommer i närheten brukar hon vilja ha mat."
 
Stortorsken! Jag ska nedstiga i Universeums böljor, andas med hjälp av mitt gälgräs och dräpa Stortorsken. Må alla sveakonungar ge mig mod, ty jag fruktar att jag aldrig kommer att återse Sveavägens majestätiska asfalt! Farväl! Om vi hörs igen betyder det att jag har överlevt och förhoppningsvis utfört det våta dådet.