Runstensläsning - en liten introduktion

Hej flickor och pojkar! Idag ska vi leka en ny lek här på bloggen. Vi ska läsa en runsten. Förutom att jag har gjort det en del i mina universitetsstudier så har jag även sysslat lite med det på fritiden, för nöjes skull. 
 
Det här inlägget kommer inte att vara tungt vetenskapligt utan mest en lättsam introduktion. Den som bara vill ha lite humor kan för övrigt kolla på bilden av runstenen och hoppa till näst sista stycket... 
 
Två saker ska till för att kunna läsa på en runsten: att du förstår runalfabetet (futharken) och att du förstår fornnordiska. Det låter väldigt knepigt, men de flesta svenskar förstår hjälpligt vad det står på de flesta runstenar om de får det läst högt för sig, så det är inte helt olikt. 
 
En majoritet av runstenarna i världen finns i Sverige och en majoritet av de svenska runstenarna finns i landskapen runt dagens Stockholm. De allra flesta runstenar är kristna och resta på 1000-talet, dvs i slutet av det vi idag kallar vikingatiden. 
 
Om ni vill kunna följa med själva slänger jag här in en nyckel till den yngre futharken (det vikingatida runalfabetet). Bilden kommer från svenska Wikipedias artikel om "Futhark", vilken också är en bra introduktion för den intresserade. 
 
 
 
Vilken runsten ska vi ta som exempel nu då? Alla stenar har en kod med en landskapsbeteckning och ett nummer. Idag ska vi ta Sö 86, dvs runsten nr 86 i Södermanland. Den befinner sig i Eskilstuna kommun, på en plats din heter Södra Åby ägor. Jag valde den mest för att den är så ful och rolig, men mer om det senare... 
 
 
Här ser ni mästerverket:
 
 
Om vi använder oss av nyckeln här ovan kan vi lista ut att det står följande på stenen:
 
asmuhtr auk fraybiurn litu kera meki siRun at herbiurn faður sin 
 
Men då invänder den uppmärksamme: "Men Adam, nu skrev ju du 'e' och 'y'. Det fanns ju inte i nyckeln däruppe." Well noted, young padawan! Det beror på att stenen vi tittar på är ganska sentida och innehåller något som kallas "stungna runor". De tillkom för att man i slutet av vikingatiden kände ett behov av att kunna uttrycka fler olika ljud med runorna. De fungerade så att man satte en eller flera prickar i runan för att ändra dess ljudvärde. Till exempel blev ett 'i' med en prick i mitten till ett 'e' och ett 'u' med en prick inuti blev ett 'y'. Om ni tittar noga kan ni nog se prickarna på bilden. 
 
Vad betyder då det här? Jag börjar med en rak översättning och förklarar sedan:
 
"Asmund och Fröbjörn lät göra minnesmärken prydda med segerrunor efter Härbjörn, sin far"
 
Det här är en ganska typisk runstenstext, med en liten twist. Ännu vanligare är det att det står "X lät resa denna sten efter Y, sin Z". Här finns dock, som sagt, vissa underligheter. Namnet Asmund är felstavat på stenen. (Det ska vara "asmuntr", inte "asmuhtr".) Mest förvirrande är dock ordet "siRun", oftast tolkat som "segerrunor". Det ordet är i så fall också felstavat men forskarna har föreslagit ett gäng olika förklaringsmodeller. Problemet med teorin att det är en enkel felstavning är att ordet även förekommer på en annan runsten. Det verkar underligt att samma felristning (kan man kanske kalla det för "a carvo" på engelska? Bah-dum-tsch...) skulle ha skett två gånger. Det har också föreslagits att det är ett sorts hemligt kodord eller att den ena stenen är felstavad och att den andra är ristad av någon som trodde att felstavningen var en cool fackterm och också ville använda den. Det lär vi aldrig få veta. 
 
Ovanför runraden ser vi ett ansikte och mitt i den en Torshammare. Detta är alltså en hednisk sten, vilket är ganska ovanligt. Det har föreslagits att "segerrunorna" i texten ska syfta på Torshammarens symbolik och att stenen ska ge seger för den gamla tron mot den inträngande kristendomen. 
 
 
 
 
Vi avslutar med en mer oseriös utvärdering. Många runstenar är mästerverk i sin konstform, med oerhört komplexa drakslingor (sk rundjur) som texten står på. Den här är... inte det. Jag menar, vad fan, kolla på den! I mitten ser vi Torshammaren i streckgubbeversion, lite sned i skaftet. Ovanför den ser vi troligen Tors ansikte. Dock är han också ristad som en Tage Danielssonsk skämtfigur. Ansiktet leder i mina ögon snarare tankarna till en knipslug pizzabagare än till en åskgud. Som kronan på verket ser vi rundjurets kropp. Istället för vindlande drakslingor har vi här en ojämnt tjock orm som inte har vare sig huvud eller svans och inte vindlar sig överhuvudtaget. Däremot tittar vad som inte kan vara något annat än två små söta snokar upp och pussar storögt på hörnen av hammaren. 
 
Jag tänker mig att det var det här som hände, en dag på 1000-talet i det som en gång skulle bli Västermo socken:
"Hörru, Fröbjörn, nu när farsan är död kanske vi skulle ta och resa en runsten"
"Bra idé, Asmund! Det låter asballt! Då kan vi också passa på att ta ställning mot den ökande kristendomen i samhället!"
"Absolut! Vad ska det stå då? 'Inga Vite Krister på våra gator' kanske?"
"Nja, det blir kanske lite mycket. Det räcker väl med en Torshammare och något coolt om segerrunor?"
"Okej! Men vem ska rista då? Halvdan?"
"Nej, han är ju så jävla kass. Allt han gör är halvdant. Ska vi inte fråga den där kända snubben istället? Röd-Balle, eller vad han heter?"
"Men då kommer Halvdan att bli jätteledsen. Dessutom låter Röd-Balle som ett riktigt pervo."
"Men balle betyder ju inget snuskigt på vårt språk än."
"Nej, jag vet, men ändå..."
"Okej då, Halvdan får väl göra skiten då. Men kom inte till mig och klaga om han stavar ditt namn fel..."
#1 - - Den stegrande kamelen:

En mycket underhållande text om en mycket märklig runsten! Denna knipsluge pizzabagare var dessutom en helt ny bekantskap för mig, så tack för folkbildningen!

Det allra roligaste jag stött på i runväg är dock den ... något annorlunda tolkning av Sparlösastenen som gamle Tolkien-bekantingen Åke Ohlmarks stod för. Kolla in Wikipedia-artikeln om sagda sten för att hitta den!

Svar: Tack så mycket!
Ja, den var fantastisk! :) Jag antar att den gode Åke tyckte sig finna ordet "ergi" som var en mycket grov förolämpning och nästintill mytiskt frånstötande tillstånd i den fornnordiska kulturen.
jartecken.blogg.se