Dikthörna: "Vinternatt"

Den här dikten skrev jag baserat på olika fornnordiska versmått som använder sig av allitteration och stavar istället för versfötter och rim. Temat är också fornnordiskt inspirerat men har också en släng av Muminboken "Trollvinter" över sig. ;) Asteriskerna har jag slängt in som stöd för läsaren för att hitta avgränsningen mellan halvraderna och lättare märka vilka ord som allittererar med varandra. Allitterationen bygger på Snorre Sturlassons regler att konsonant allittererar med konsonant, men sammansättningarna "st", "sp" och "sk" allittererar bara med sig själva, medan alla vokaler allittererar med varandra.
 
 
Vinternatt
 

Väckt av vindens * vinande dån

och av köldens * bitande kyss

då silverne * ljus sprider sig.

På midnattsdans * det drar iväg

mot snöklätt berg * långt där borta.

Och dödens prakt * präntar tecken

på frostig skog * och frusen mark.

Havet stilla, * mörkt och stelnat,

bundet uti * isens bojor,

ligger väldigt, * väntar våren.

Tom till döden, * ter sig världen.

Tecknen talar * om tidens slut.

Köldens drottning * skrider drömlikt

över spegeln * av spöklik is.

Vandrar ensam, * ändlöst fjärmad

från annat än * evigt mörker.

De som skönjer * blickens skärpa

skall Hels dunkla * salar skåda;

till järns like * fryser hjärtat,

då frostens mö * ögat möter.

 

Så den natt då * norrsken spelar

över skyar * skänkta skönhet

av sken som dväljs * nedom stjärnor.

I hednanatt * skall vi hedra

tidlös makt i * tindrande sky.

De varelser, * nattens väsen,

som sällan män * och kvinnor ser,

samlas runtom * runors trolldom:

i elden en * evig ristning –

i bålets mitt * en bannets sten.

Här dansar nu * dolda väsen,

nio nätter * i Nifels köld.

De som annars * över ängar,

i forsens skum, * bortom skogar

och i dvärgars * bergvalv dväljas

besjälar nu * nattens månsken.

 

Mörkret vänder * mot sin vilja

sedan åter, * sakta, tystnat.

Då skall också * skogens dolda

väktare till * vilan vända.

Solens första * segerstrålar

bryter genom * mot snötäckt jord.

Längesedan * syns det redan

mig att vara * sedan mörka

vinterväsen * vände åter,

flydde under * urbergs hägn

för att söka * sommarsömn.