Genomgång av Djurgården Hockeys lag inför säsongen

Tidigare utlovade jag en genomgång av hur Djurgårdslaget ser ut inför  den första säsongen tillbaka i Elitserien (SHL) efter två mörka år i Hockeyallsvenskan. Nu kommer den! Vi kör igång direkt och tar det lagdel för lagdel.

Målvakter:

Mikael Tellqvist
Mantas Armalis
Linus Söderström
 
Målvaktsuppställningen är helt ny i år och är helt klart den lagdel som ser starkast ut. Den gamle Djurgårdshjälten och landslagsmålvakten Mikael Tellqvist fyller snart 35 år och är tillbaka i klubben för att avsluta proffskarriären där den började. Trots åldern kommer Tellqvist direkt från ett par starka säsonger i KHL, där nivån generellt är högre än i SHL. Förra året hade han faktiskt karriärens bästa räddningsprocent (nästan 93 %, vilket är en väldigt hög notering). I de inledande matcherna har han också gett ett väldihgt tryggt intryck. Han kommer att bli central för Djurgårdens chanser att hålla sig kvar eller till och med gå till slutspel.
 
Mantas Armalis, värvad från Mora och litauisk landslagsmålvakt (men halvsvensk), är ett utmärkt val som back-up. Han är ung och lovande och kan säkerligen lära sig en hel del av Tellqvist. Han var en av Hockeyallsvenskans bästa målvakter förra säsongen och känns därför som ett kap. Han har verkat lite osäker i början när han har fått chansen, men pressen stiger ju definitivt i en storstadsklubb som DIF och det brukar ta ett tag för spelarna att vänja sig vid det. Som tredjemålvakt har vi Linus Söderström från de egna juniorleden. Han är en duktig ung målvakt som nyligen fyllt 18 som är med för att se och lära och möjligen sitta på bänken vid eventuella skador.
 
Backar:
 
Daniel Fernholm
Markus Nordlund
Marcus Högström
Alexander Deilert
Linus Arnesson (eventuellt på väg bort till Boston Bruins)
Robin Norell
Andreas Englund
Philip Holm
Alexander Falk
Adam Ollas Matsson
(Wilhelm Westlund) (utlånad till Vita Hästen)
 
Backsidan känns som den svaga länken sett till såväl försäsongen som till namnkunnigheten. Rutinerade Daniel Fernholm är tillbakavärvad för att vara den defensiva stöttepelaren, men trots att han spelade landslagshockey så sent som 2011 finns det vissa tveksamheter kring hur väl han kommer att kunna fylla den rollen. Han är generellt solid och fysisk, men snabbheten har blivit lidande med åren. Finnen Markus Nordlund är värvad som en tvåvägsback med tungt skott och rejäl storlek, men har inte visat mycket hittills. Marcus Högström och Alexander Deilert ska ha huvudansvaret för det offensiva backspelet i bland annat powerplay. Högström kom in sent förra säsongen från Almtuna och gjorde succé, framförallt i powerplay. Deilert återvänder till DIF efter några utvecklande år i bland annat BIK Karlskoga.
 
Alexander Falk var en av mina hackkycklingar förra året, men verkar ha utvecklats över sommaren och blivit mer pålitlig defensivt. Han spelade förra säsongen mycket tillsammans med Linus Arnesson som också är en rak, enkel ung back som dock eventuellt försvinner över Atlanten under säsongen, då han är draftad av Boston Bruins och de bestämmer var de tror att han utvecklas bäst, i DIF eller i deras AHL-lag. Ungtupparna Robin Norell och Andreas Englund var enorma utropstecken förra säsongen och har en mognad i sitt spel som är helt obegriplig sett till deras ålder. Englund är t ex bara 18 år, men oerhöärt stark för sin ålder. Norell är smart och fungerar redan bra i alla delar av spelet. De kommer att behöva utvecklas ytterligare om de äldre pjäserna inte håller måttet, vilket återstår att se. Philip Holm kommer att få slåss om en startplats, då han trots sin fina skridskoåkning kommit av sig lite i utvecklingen. Han var bäste unge back året vi åkte ut och har haft mycket skadeproblem sedan dess. Den unge men väldigt storväxte tacklaren Adam Ollas Matsson kommer mest att få spela i J20-laget och komma upp vid skadeproblem, medan Wilhelm Westlund är utlånad till Vita Hästen i Hockeyallsvenskan och ses som en investering för framtiden.
 
Forwards:

Joakim Eriksson (C)
Mikael Samuelsson
Sebastian Lauritzen
Vyacheslav Trukhno
Marcus Sörensen
Robin Alvarez
Michael Holmqvist (A)
Mikael Ahlén
Henrik Eriksson (A)
Markus Ljungh
Steve Saviano
Nicklas Heinerö
Mattias Guter
David Rundqvist
Erik Nyström
 
Djurgårdens forwardssida är väldigt svårbedömd. Backsidan kan sägas bygga på principen om att utveckla de unga vi har och plocka in billig rutin. Forwardssidan bygger mer på en chansning på skadebenägna äldre spelare med hög högstanivå och på rätt unga spelare som ska ta klivet från talanger till bärande länkar. En kedja är helt orörd från förra året. Michael Holmqvist centrade mellan Henrik Eriksson och Mikael Ahlén genom hela den allsvenska säsongen och de gjorde det de är bra på. De slet som djur. Det ska de fortsätta med, för de petade även in en del poäng på allt sitt slit. Frågetecken höjdes kring Holmqvists kvalitet när han kom tillbaka för två år sedan, men har tystat alla tvivlare. Ahlén och Eriksson har folk undrat om de är tillräckligt bra för SHL. Min känsla är att om de inte är det kommer de att jobba ännu hårdare tills de väger upp för det. Hittills har kedjan gjort vad den ska.
 
Den tänkta förstakedjan är kaptenen Joakim Eriksson (som kanske är min favorit i laget) som center mellan Mikael Samuelsson och Sebastian Lauritzen. Joakim Eriksson är en extremt skicklig ledare och en fantastisk tekare och passningsspelare. Ibland krånglar han dock till det för sig och han är framförallt inte så snabb längre. Bredvid honom har vi DIF:s (förutom Tellqvist) två största namn. Samuelsson var ju stor NHL-stjärna med massor av poäng på kontot för inte alltför länge sedan, men de senaste åren har han varit väldigt skadebenägen. Han fyller också 38 under säsongen, så att karriären går mot sitt slut är tvivellöst. Kan han komma upp i hyfsad nivå och hålla kroppen skadefri är han dock en jättebra värvning som ska bidra med en hel del mål. Sebastian Lauritzen skulle också platsa i alla trupper i SHL men intresset har varit svalt på sistone p g a hans långa skadehistorik. DIF gjorde här en rejäl chansning och tog in honom ändå. Varje gång han missar en match får dock fansen (med rätta) halv hjärtinfarkt av oro för att han gått sönder igen, så vart det slutar vet ingen, även om Lauritzen hävdar sig vara frisk och vältränad. Frågorna kring kedjan är främst huruvida Eriksson är tillräckligt bra för att centra en förstakedja i SHL och om de skadebenägna gubbarna håller.
 
På försäsongen har det ryska nyförvärvet Vyacheslav Trukhno, förre Malmöiten Robin Alvarez och publikfavoriten Marcus Sörensen bildat kedja. Kedjan kan beskrivas som något av ett Hockeyallsvenskt Dream Team. Trukhno var extremt dominant i Asplöven förrförra säsongen, men kom bort i SHL i Luleås fjärdekedja förra året, medan Sörensen och Alvarez var viktiga offensiva pjäser i Djurgården respektive Malmö i Hockeyallsvenskan den den gångna säsongen. Potentialen i kedjan är mycket god, men alla tre måste i viss mån ta ett kliv upp i kvalitet eller nå nästa utvecklingssteg för att de ska producera så många poäng som Djurgården hoppas. Det här är tänkt som en offensiv kedja som ska göra mycket mål, där Sörensens och Alvarez' fart och fläkt ska kombineras med Trukhnos målsinne och stabilitet.
 
Den sista kedjan kommer antagligen att centras av Markus Ljungh med Steve Saviano och Nicklas Heinerö på varsin kant. Det här är en typisk tredjekedja med goda tvåvägsegenskaper som man inte ska förvänta sig alltför mycket av, men som kommer att göra ett gediget arbete och en del poäng genom säsongen. Ljungh värvades från Västerås och hade en ganska dålig säsong 12-13, men växte rejält förra året i takt med att självförtroendet kom. Han är en pålitlig spelare som tar ansvar bakåt men också är påhittig i anfallszon. Bredvid honom finner vi det lilla amerikanska yrvädret Steve Saviano som är en fantastiskt snabb skridskoåkare och grym forecheckare som snor en massa puckar med sitt ettriga spel, trots sin korthet och lätthet. Om han bara satte fler av alla frilägen han skapar skulle han kunna producera en väldig massa poäng. Nicklas Heinerö är den ende som återstår av den hela kedja DIF värvade från Huddinge inför förra säsongen. Han är snabb och irratinell och en ganska duktig avslutare. Ibland väger han lite lätt i närkamper, men hans utvecklingskurva pekar spikrakt uppåt.
 
Utanför dessa mina fyra kedjor hamnar då Mattias Guter, David Rundqvist och Erik Nyström. Den förstnämnde känns svår att peta då han bidrog en hel del i det offensiva spelet förra året, men han lär ändå få spela en hel del, då delar av forwardsuppsättningen som nämnts är väldigt skadebenägen. Han har ett rappt skott och kämpar hårt, vilket bör räcka för att producera en del poäng även i SHL. Rundqvists pappa är gammal Färjestadslegendar och har tredje flest landskamper i den svenska hockeyhistorien. Sonen kom till DIF inför den här säsongen och är en lovande center/ytterforward som känns lite som samma typ som Ljungh, en ansvarstagande spelare som ändå har en hel del fantasi framåt. Han kommer att få kämpa om en plats med Guter, Heinerö, Ljungh och Saviano. Erik Nyström känns på förhand som det svagaste kortet. Han är en ungdomstalang och mycket duktig skridskoåkare som faktiskt har provat på KHL litegrann. Han plockades billigt inför säsongen och var nog värvad tidigt och hade kommit in även om DIF stannat i Hockeyallsvenskan. Han har gjort en del snygga tekniska nummer på försäsongen och har en del irrationell potential, men får nog svårt att slå sig in om inte skadeproblemen blir stora.
 
Summering:
 
Årets DIF har tippats i botten av spelbolagen tillsammans med MODO och Leksand och det är nog inget orimligt tips. Truppen är till stora delar en chansning med äldre spelare vars kroppar och fart ska hålla ännu och med yngre spelare som ska ta klivet upp till nästa nivå. Om chansningen går hem kan det gå ganska bra och leda till slutspel, då tränaren Hans Särkijärvi är en jävel på att bygga lag med begränsade resurser och DIF verkar ha en mycket stark lagkänsla. Om det dock blir skador på flera nyckelspelare och inte många av de yngre börjar tokleverera ser det ganska tunt ut.
 
Platserna som oroar mig mest är en förstaback och förstacenter. Klarar Daniel Fernholm respektive Joakim Eriksson att fylla de rollerna? Lösningen i annat fall är troligen värvningar under säsongen. Även om Djurgården Hockey har svag ekonomi (vilket delvis ligger till grund för det lite chansartade lagbygget) så har fansinsamlingen till laget snart nått 1,000,000 kronor och fortsätter uppåt, så en eller två kvalitetsspelare ska kunna plockas in om det kniper. Det kan göra all skillnad när det blåser snålt. Titta bara på Örebro förra året som tog in den finske trollkarlen Ville Viitaluoma inför kvalserien. Han avgjorde flera av deras matcher närmast ensam då.

Jag hoppas verkligen att chansningen bär och att DIF klara sig kvar säkert, för nerverna tar så mycket stryk av en ångestfylld sjumatchserie om att hålla sig kvar, men hjärnan säger att det blir en säsong där vi får vara glad över varje vinst vi får och kriga kring strecken där nere. Kan vi hålla MODO och ett lag till bakom oss räcker det, så let's get to it!